Sårbarhet är läskigt.

Jag tvingade mig själv att sitta kvar och titta på henne. Hela min kropp ville därifrån och skrek åt mig att inte göra det.

Hon såg på mig med kärlek och jag gjorde det.

Jag släppte in henne, jag berättade om mina känslor av otillräcklighet och ilska. Om min oro och allt som gör mig mänsklig.

Hon lyssnade och tackade och kramade om mig. Och sen kändes allt möjligt igen.

Relationen med sin medgrundare är en av de tuffaste vi har. Vi utmanar oss själva tillsammans konstant, löser kriser, blir triggade, oroar oss för framtiden, att inte vara tillräckligt bra, om pengar och allt annat som hör till.

Företaget hänger på att vi kan samarbeta och kommunicera. Men det gör det inte lättare att vara sårbar - snarare tvärtom.

Att vara sårbar är fruktansvärt och samtidigt det finaste som finns. Min relation med min medgrundare har gjort alla mina andra relationer bättre.

För jag har tvingat mig själv att öva på det. Att kommunicera och dela med mig av hur det egentligen känns, vad jag egentligen tänker och trotsat alla mina tidigare mönster av perfekta fasader och people pleasing.

Tvingat mig själv att säga det där viktiga och sårbara fast mina försvarsmekanismer gått på högvarv.

För företagets skull. För hennes skull. För min egen skull. För att livet blir så mycket finare när man delar sig själv med andra.

Om du behöver hjälp så finns jag här.

// Ellinor Sätterqvist