Mansdagen.

Internationella mansdagen, vad är ens det? Jag ska inte ljuga, tidigare har jag skrattat irriterat åt den här dagen.

Men de senaste åren har jag mött er på ett annat sätt, sett er från ett annat håll. Funderat och känt efter vad jag stört mig på och jobbat med det.

Och som jag älskar er. Dels alla vackra, inspirerande, kloka män jag har äran att ha i mitt liv. Dels er jag möter i mitt coachingrum eller andra sammanhang.

Ni som vågar ta hjälp, sätta ord på era känslor och prata om vad som pågår inuti er, på riktigt.

Ni som vill uttrycka era känslor fast ni inte vet hur men försöker ändå. Som bär på en skam av otillräcklighet och slår knut på er själva för att inte göra fel men ändå gör ert bästa.
Jag ser er.

Ni som vågar vara som ni är, stå upp för vad som är rätt och är sanna mot er själva.

Som vågar rannsaka era liv, titta på vad ni gör och hur det påverkar andra och sen tar ansvar. Det är så fint att se.

Jag tycker den här dagen är viktig av tre anledningar:

1. Att uppmärksamma den psykiska ohälsan och vad normerna gör med våra pojkar och män.

2. Att säga att jag ser er. Allt fint ni gör, hur mycket ni bryr er och älskar. Det är så vackert, snälla visa det mer. Ta plats med er starka, trygga, maskulina energi. Vi behöver er.

3. Att berätta att det finns hjälp att få, livet måste inte kännas så tungt och hårt. Jag lovar.

// Ellinor Sätterqvist