Behöver jag vara perfekt för att vara framgångsrik?

Jag hade länge en tanke om att jag behövde bli någon annan för att bli framgångsrik.

En framgångsrik kvinna tänkte jag var någon med perfekt hår, inga känslor och inga misstag. Uppenbarligen inte jag men ett projekt jag tänkte göra mitt bästa med.

För det kändes inte som att det var tillåtet att vara mig själv. Får man ta plats även fast man inte har alla svar, inte gör allting perfekt och har känslor?

Det verkade inte så när jag tittade på idealen, på sociala medier, i filmer. Det var inte förens jag började jobba med mig själv som jag bestämde mig för att i alla fall testa.

För det kändes helt ärligt aldrig som att det bästa jag har att bidra med är en perfekt fasad. Det bästa jag kan bidra med är min energi och att låta människor få se mig, möta mig och vara närvarande med mig.

Så här är jag - helt operfekt med massor av brister och en livsglädje ingen kan ta ifrån mig.

Jag kommer aldrig ha en frisyr där varje hårstrå ligger precis där det ska men jag kommer alltid att ta med mig min glöd och passion för det jag gör in i varje rum.

Det har varit (och är) otroligt läskigt att vara generös med den jag är och inte lyssna på rösten som säger att jag ska lugna mig, sansa mig, bli mindre och kontrollera allt.

Så jag behöver samla mod för att våga dela med mig. Inte bara för att det är vad jag vill ge utan för att det gör att det känns otroligt härligt att vara jag.

Det krävdes aldrig perfektion, det krävdes mod att vara mig själv.

// Ellinor Sätterqvist