PTSD från företagskultur

“Ellinor, har du tid att prata lite?”
Orden gör mig nästan yr. Jag känner hur paniken kryper upp längs ryggraden och fight or flight impulsen slår till. Jag börjar svettas, får tunnelseende och det knyter sig i magen.

“Ja visst” säger jag och försöker låta obesvärad.

“Vi tänkte ha en AW, skulle du vilja vara med och fixa den?”

Paniken släpper och pulsen börjar gå ner igen. Jag känner hur jag kommer tillbaka verkligheten. Kul med AW!

“Det vill jag gärna göra.”

–

Jag har inget bättre ord för att beskriva det än än PTSD från giftiga företagskulturer. Även fast jag var trygg där, hos människor som respekterade mig och inte visat något tecken på att vilja mig något ont satt impulsen kvar.

Jag kände mig som en hund som varit misshandlad och nu när chefen höjde handen var jag beredd på slag. Det kommer inget. Det är borta. Du är trygg nu. Andas.

Det tog mig lång tid att vänja mig vid. När vi har vistats länge i otrygga miljöer där vi konstant behöver vara på vår vakt så sätter det sig i kroppen. Vi har lärt den att:

Arbetsplats = livsfara.
“Prata lite” = skuldbeläggning och attack.
Blick och suck = du är värdelös.

Det tar tid att vänja om sig, jag behövde hjälp att jobba igenom mina arbetsplatstrauman i terapi och det är verkligen något jag rekommenderar om du känner igen dig.

Om du behöver hjälp så finns jag här.

// Ellinor Sätterqvist