Bryta generationer av trauma

Vill du bryta generationer av trauma? Det började inte med dig men du kan sätta stopp för mönstret och läka en gång för alla. Oftast när vi blir utsatta för trauma inom familjen så det något som har gått i generationer. Trauma behöver inte vara händelser som att fly från krig och bli slagen. Det kan även vara att inte ha någon som är nyfiken på vår upplevelse, elaka kommentarer från människor du litade på, svek och känslomässig försummelse. 

Dina föräldrar har av någon anledning inte fått lära sig eller haft kapacitet för att ge dig den trygghet, omsorg och kärlek som du som barn behövde. Förmodligen för att deras föräldrar inte fått lära sig eller haft kapacitet att ge det till dem. Vi kan fortsätta ännu längre bak och förmodligen hitta rimliga orsaker till varför det blivit som det blivit. Men det hjälper inte oss särskilt mycket nu.


Vi har fortfarande blivit utsatta för saker som satt djupa spår i oss och som påverkar oss än idag. Och även om det inte är vårt fel att vi blivit utsatta så är det vårt ansvar att läka, det finns ingen annan som kan göra det åt oss. Det kan kännas fruktansvärt orättvist men det är det finaste du kan göra mot dig själv och för dina relationer.

Men att läka generationer av trauma är något som vi inte kan göra på egen hand, vi behöver hjälp. Vi kan hjälpa dig antingen i samtalsterapi eller genom vår terapeutiska process storstädningen.

Storstädningen är en djupgående terapeutisk process där du städar ur all skit du varit med om i livet. Du får svar på varför du är som du är och har de problem och utmaningar som du har. Du får tillfälle att se och känna ut alla känslor som fastnat i kroppen så att du kan läka och bli fri.


Du kan ge dig själv förutsättningar för att ge dig själv det livet, den kärleken och omsorgen som dina föräldrar inte kunde. Genom att arbeta igenom dina mönster, trauman och känslor kan du ge dig själv allt som du behöver. Läs mer och boka storstädningen idag.

Föregående
Föregående

Otrygg undvikande anknytning

Nästa
Nästa

Vad är det för fel på mig?