Bakom fasaden är det ensamt.

Min fasad höll på att kväva mig. Från början var min tanke att jag skulle jobba med hur andra uppfattade mig på ett strategiskt sätt. Vara smart med mitt personliga varumärke. Sen spårade det ur.

Personen jag var på utsidan matchade inte längre personen jag var på insidan.

Glappet mellan vem jag ville visa upp och vem jag var blev för stort.

Ingenting kändes, för jag hade kopplat bort känslorna. Dom distraherade mig från att bygga min perfekta fasad.

Mitt fokus var alltid vad jag gjort fel, hur jag skulle gömma delarna jag inte ville att någon skulle se och bli perfekt.

Vem behöver känslor egentligen? Jag, visade det sig.

Tillslut kunde jag inte andas för den korsett jag tvingat in mig själv i satt så hårt.

Tillslut hade jag inget annat val än att ta av den eller långsamt låta min perfektionism döda mig.

Så jag valde att dela mig själv, min personlighet, mina tankar och mina texter med er. Att bjuda in till den operfekta, skamfyllda, sårbara versionen som är jag på riktigt.

Vara en förebild, inte genom mina titlar eller hur mycket jag åstadkommit, utan genom att vara ärlig med min upplevelse.

Inse att det bästa jag kan göra för mig själv och andra är att låta personen jag är på insidan leva ut i alla delar av mitt liv.

Om du känner dig inlåst i ditt eget liv så vill jag säga att det går att ta sig ut, bli fri och andas igen.

Som vanligt finns jag här om du behöver mig.

// Ellinor Sätterqvist