Ung och utbränd.

“Jag vet inte vad jag vill längre. Vad som gör mig glad och lycklig.”

Känslan av tomhet och tristess är många gånger lika jobbig som smärta och förtvivlan, för den konsumerar dig sakta men säkert.

Det var precis den tomheten jag bar med mig i månader efter att jag brände ut mig som 22 åring. Jag som alltid haft ett jäkla driv och gnista kände mig nu helt död inombords. Min taktik av att bita ihop och bara köra funkade inte längre.

Jag kommer ihåg att jag satte mig med mitt skrivblock och tänkte “Kom igen nu, dröm stort. Vad som helst. Vad vill du göra och åstadkomma?”

Inget. Jag kom inte på en enda grej.

Nästa fråga när jag stirrade ner på den tomma sidan blev- “Vafan gör jag nu?”

Jag är idag tacksam för att jag sökte hjälp och gjorde jobbet som krävdes för att må bättre igen. Detta trots att jag kände mig bortkommen och löjlig i början (för helt ärligt vem bränner ut sig som 22 åring ?? det händer ju bara inte).

En viktig insikt för mig i min process var att jag slutat göra de grejerna som jag tidigare tyckt var allra härligast och mest lustfyllda. Jag hade skapat mig en idé om att jag skulle unna mig de sakerna när jag åstadkommit tillräckligt.. När jag hade tid.. Om lusten kom tillbaka..

Jag hade helt enkelt pausat allt lust och njutningsfullt alldeles för länge, för jag orkade inget annat.

Men jag fick hjälp att hitta det igen. Att hitta mig själv igen.

Nu jobbar jag med göra samma sak för andra. Wow!

// Matilda Schmachtl